Vid bryggan börjar jag med att spänna toppvanten till 15%. Eftersom spridarna är bakåtsvepta kommer mastprofilen att få en krum framåt på ca 15 cm. Denna krum minskas till ca 3-5 cm genom att spänna undervanten. Samtidigt kollar jag i mastrännan att masten blir rak i sidledes, vilket justeras med att anpassa BB resp SB vantskruvar till undervanten. Eftersom krum och andra krafter påverkar varandra får man repetera åtdragningarna ett par gånger. Resultatet blir en grundinställning anpassad för lätta vindar med i princip rak mastprofil och en liten krum . Spänningen i undervanten brukar hamna på 10 – 15%, vilket är av underordnad betydelse. Det viktiga är att mastprofilen får den önskade rakheten/krummet i förhållande till spänningen i toppvanten. Vid masttrimning för starkare vindar används akterstagsträckaren och eventuellt barduner. Efterkontroll och justering görs under segling.
Man kan utläsa i SureChecks anvisningar och diagram att 15% är normal standard för cruisingsegling och 20% för racing. Själv har jag märkt att 20% påverkar luckor mm i inredningen.
Metoderna och uppfattningarna är naturligtvis lika många som antalet seglare, men så här tycker jag blir bra för min cruisingsegling.